somnade på mållinjen

var precis och hämtade en kopp choklad, för att vakna till lite. är sjukt trött, med tidig morgon igår och för få timmars sömn idag. vi var uppe och diskuterade igenom allt igen, fast nu är det såhär --> <-- långt ifrån ett beslut. det var så nära, så nära att ngt sades igår, men klockan blev för mkt och vi blev för trötta. so close! but so far away. men ikväll, då jävlar ska det bestämmas saker.

det var en sjuk känsla igår, på mitt besök, efter hon tagit ut den. hon gav mig lite tips och sen sa hon lycka till och så gick jag. allt gick så snabbt, till min stora lättnad, och så stod jag där utanför och helt plötsligt var allt annorlunda. en möjlighet som hela tiden var så jävla teoretisk blev, inom loppet av en kvart, väldigt konkret och praktiskt genomförbar. ÄNTLIGEN. det känns jävligt bra.

nu är det lunchrast. so long.

i-landsproblem

åh! det finns inget mer irriterande (sure, men inte just nu, i denna sekunden) än när mina 30 milj (ok, typ 15 st) utforskarfönster hänger sig och jag måste stänga av dem med task managern, för att sen leta upp alla aktuella kataloger IGEN i världens mest röriga katalogstruktur. det tar fan tio minuter, minst! jag som bara ville öppna ett utforskarfönster till, så jag kunde komma åt orderdatan smidigare innan jag testade processen. vad får jag för det? jag måste leta upp alla igen! jag kommer knappt ihåg vilka kataloger jag hade öppna.

satan!
(jag börjar bli mer och mer övertygad om att datorn hänger dem med flit, bara för att den tycker det är dags för mig att börja prioritera lite. ALDRIG! jag tänker fortsätta med mina 42 000 fönster! never give up, never surrender!)

larmdon

så sitter jag lugnt och fridfullt på jobbet tjugo över sju en torsdagsmorgon (knappt ngn annan här, folk kommer senare på sommaren) och plötsligt börjar brandlarmet tjuta. blev halvt vettskrämd och var halvvägs upp ur stolen på väg ut när ett minne av att ha läst ett mail om brandlarmsprov dök upp i huvudet. mkt riktigt. idag, mellan sju och åtta, kommer de prova alla "larmdon" i hela huset. har stoppat i hörlurarna, men det hjälper inte så mkt. får hålla ut till åtta.

annars är det gött att redan ha varit på jobbet i två timmar.

so many books..

"I had to look in the dictionary
To find out the meaning of unrequited"

bragg har för vana att etsa fast textrader i huvudet på mig. ovan är en från "the saturday boy", som jag älskar.

annars tänkte jag mest göra reklam för att jag tagit tag i min bokblogg igen, här ska det bloggas om böcker! tanken är att upplägget kommer vara lite åt nick hornby i the believer (eller samlingen i the complete polysyllabic spree)-hållet. dvs månadsvisa inlägg med listning av "köpta böcker" och "lästa böcker" och sen ngn sorts rant om ngn/ngra av böckerna. läste på bokhora.se igår och blev djupt olycklig (men också peppad) över att se en lista på 40 böcker, lästa under 2008. 40 st? det är i genomsnitt 8 böcker i månaden, eller 2 i veckan.
jag som är glad om jag ens hinner en bok på två veckor. jag vågar knappt kolla i min läsdagbok och räkna hur många jag läst under 2008. men nu ska det bli ändring på det! back to the good old days. (somanybooks-solittletime.blogspot.com, utan så mkt innehåll än så länge, men snart kommer maj-inlägget. just you wait!).

must i paint you a picture?

"the temptation
to take the precious things we have apart
to see how they work
must be resisted for they never fit together again"

jag vet inte varför, men den textraden dröjer sig kvar i huvudet på mig, varje gng jag hör låten. (den känns väldigt platt när den är utskriven så här. det är en helt annan grej när bragg sjunger den.)

jag håller på att bli galen på alla som ska envisas med att gå rakt ut i cykelbanorna utan att kolla först. varje dag är det ngra som med nöd och näppe överlever, tack vare mina bromsar och snabba reflexer. ska det vara så jävla svårt? eftersom jag cyklar till och från jobbet varje dag blir det en del cyklande, och det är sjukt irriterande att behöva tvärbromsa, eller tvärt svänga ut (och riskera att bli påkörd av en mötande cykel) bara för att ngn tanklös människa helt plöstligt får för sig att stega rakt ut på cykelvägen, när det finns GOTT OM PLATS PÅ TROTTOAREN. där ni ska gå! vad är problemet?

känner mig trött och lite uppgiven idag. det blir lite fel ibland. jag är inte van vid att personen jag vill reda ut saker med blir tydligt ledsen, trots att jag själv reagerar så ibland. skillnaden är väl att jag blir ledsen, men är samtidigt helt inställd på att diskutera igenom och komma fram till en slutsats. grejen är väl att jag brukar vara den andra personen. jag har inte stått på andra sidan innan. men det måste ju gå att mötas på halva vägen, jag vill verkligen inte att ngn annan ska behöva springa hela vägen själv.

andra saker känns väldigt spännande. känns otroligt bra att ha tagit ett steg i rätt riktning för att förverkliga saker jag planerat och funderat över så länge nu. sen hur det kommer förverkligas är en annan femma. det får vi se.

trött på klister

imorse var det verkligen klister i sängen, som j säger. det är det fortfarande, trots att jag sitter på jobbet, en jävligt bra bit från sängen i min lägenhet. det går långa sega klistersträngar från min säng, ut på gatan, förbi södervärn, ner längs med parken, sen förbi biblan, ut i hamnen och vidare över klaffbron och flera varv runt min cykel, in i byggnaden, upp genom hiss-schaktet och in på fjärde våningen, rakt till min plats (med en liten detour bort i lunchrummet). jag är så trött att jag mår lite illa. kunde inte äta upp maten ens (which is a first). och det är bara tisdag.

det har gått ännu en dag och jag har fortfarande inte ringt och bokat tid till diverse grejer som jag borde gjort. det är klister i telefonen också.

ser fram emot lite kärlek ikväll, och en specifik varm nacke att borra in ansiktet i när jag ska sova. har aldrig sovit så bra med ngn som jag gör nu. eller kommit överens så bra. eller känt mig bekräftad så bra, eller fått utlopp för mitt behov av fysisk kontakt ordentligt, eller känt mig så trygg (läs: inte i känslomässigt underläge). det känns jävligt bra.

i predict a riot

jag är helt såld på kaiser chiefs. ett svagt minne av att jag mailat ett note-to-self-mail om att jag borde kolla upp dem (efter lite sedvanligt allmusic.com-surfande) gjorde att jag drog hem två album när jag browsade en kollegas musiksamling innan idag. nu är jag upp över öronen(!) förälskad. soundet väcker ngn sorts genklang i mig, vilket gör att alla låtar känns bekanta, trots att jag aldrig hört dem innan. när folk frågar mig vad jag lyssnar på är det alltid så svårt att svara. det blir antingen en uppradning av musikgenrer som jag är svag för, eller namedropping av banden jag lyssnar mest på (där jag ändå glömmer bort de mest uppenbara). inte som för 7 år sen, när jag BARA lyssnade på synth. nu är det en salig blandning. ett givet svar är naturligtvis: jag lyssnar på _bra_ musik. givet, men inte särskilt informativt.
nu vet jag vad jag ska svara: om du blandar det jag är svagast för och lyssnar mest på, får du kaiser chiefs.
(det kan också vara förälskelsen som pratar nu. om en vecka kanske jag tröttnat och då stämmer det inte alls längre. men just nu känns det så. som om jag hittat hem.)