must i paint you a picture?

"the temptation
to take the precious things we have apart
to see how they work
must be resisted for they never fit together again"

jag vet inte varför, men den textraden dröjer sig kvar i huvudet på mig, varje gng jag hör låten. (den känns väldigt platt när den är utskriven så här. det är en helt annan grej när bragg sjunger den.)

jag håller på att bli galen på alla som ska envisas med att gå rakt ut i cykelbanorna utan att kolla först. varje dag är det ngra som med nöd och näppe överlever, tack vare mina bromsar och snabba reflexer. ska det vara så jävla svårt? eftersom jag cyklar till och från jobbet varje dag blir det en del cyklande, och det är sjukt irriterande att behöva tvärbromsa, eller tvärt svänga ut (och riskera att bli påkörd av en mötande cykel) bara för att ngn tanklös människa helt plöstligt får för sig att stega rakt ut på cykelvägen, när det finns GOTT OM PLATS PÅ TROTTOAREN. där ni ska gå! vad är problemet?

känner mig trött och lite uppgiven idag. det blir lite fel ibland. jag är inte van vid att personen jag vill reda ut saker med blir tydligt ledsen, trots att jag själv reagerar så ibland. skillnaden är väl att jag blir ledsen, men är samtidigt helt inställd på att diskutera igenom och komma fram till en slutsats. grejen är väl att jag brukar vara den andra personen. jag har inte stått på andra sidan innan. men det måste ju gå att mötas på halva vägen, jag vill verkligen inte att ngn annan ska behöva springa hela vägen själv.

andra saker känns väldigt spännande. känns otroligt bra att ha tagit ett steg i rätt riktning för att förverkliga saker jag planerat och funderat över så länge nu. sen hur det kommer förverkligas är en annan femma. det får vi se.