morgonstund..

det är ngt väldigt avslappnande att vara på jobbet när ingen annan är här. lyssnar på ramones i högtalarna, dricker te och jobbar och trivs faktiskt riktigt bra. fast snart är det slut på friden, folk brukar börja dyka upp vid den här tiden.
att vara på jobbet kvart i sex på morgonen kan verka sinnesjukt, men det är fan det bästa jag gjort på länge. bara tanken på att jag får gå härifrån redan kvart över två i eftermiddag gör att en varm känsla sprider sig i kroppen. det kommer helt klart bli en tradition. en tidig dag i veckan = en tidig eftermiddag med tid för annat.

annars är jag mest frustrerad över tiden, som vanligt. eller bristen på tid, rättare sagt. att behöva planera in varenda lilla aktivitet, som en jävla business person. snart kommer jag hänvisa mina vänner till min sekreterare (nej, jag har ingen, och kommer verkligen inte skaffa heller, men i en worst case scenario-dimension så har jag det, och det är den dimensionen jag skriver om nu. den som förhoppningsvis aldrig blir verklighet, men som ändå på ngt sätt verkar suga in mig sakta men säkert..) när de vill umgås, eftersom jag inte har koll på min kalender själv. men kanske kan sekreteraren hitta en lucka på en kvart för ett telefonmöte ngn gng i maj.
gah!
det här med att jobba heltid fattar jag inte. hur kan folk tycka det är värt det? det är inte värt alla pengar i världen. varjde dag förlorar jag timmar av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka, hur mkt pengar jag än tjänar.

det går inte att köpa tillbaka tid.

sömn och stress

är hemma från jobbet idag, pga migrän/stark huvudvärk.
tycker huvudvärken kommer oftare nu igen och funderar över om det beror på stress eller det faktum att mina sömnproblem är på tillbakagång. gick in på netdoktor.se för att kolla in stress/utbrändhet, inte med mig själv i åtanke, men när jag ändå var där kunde jag inte låta bli att ta ett stresstest. känner mig lite stressad ibland, i bemärkelsen "inte hinna med allt jag vill", men inte mer än så. andra anser att jag utan tvekan är stressad och borde se upp innan det går överstyr. det är ju det här med att avfärda saker när det gäller en själv, som man reagerat (och reagerar) över om det gäller ngn annan.
mitt resultat blev:
--
Stressad

Du är stressad och har svårt att koppla av. Fundera på orsakerna, eftersom stress i längden är direkt hälsofarligt. Börja ditt nya avslappnade liv i dag. Försök att inte oroa dig för så mycket, acceptera förändringar och se misstag som erfarenheter. Ta itu med eventuella rädslor och fobier. Stress beror ofta på att man inte är nöjd med sig själv som person och att man ställer för höga krav på sig själv. Försök att sänka kraven, acceptera dig själv som du är och se till att få tid till saker och personer du tycker om. Avslappnande sysselsättningar som till exempel att läsa en bok, lyssna på musik, laga mat, promenera eller pyssla i hemmet kan hjälpa dig att varva ner, tänka positivt och stanna "ekorrhjulet". Om du inte kan få bukt med dina problem på egen hand, bör du överväga professionell hjälp.
--

det kanske ska tilläggas att jag är väldigt skeptiskt inställd till sådana här tester. de är naturligtvis otroligt generaliserade, förenklade och populärvetenskapliga. i vilket fall som helst så stämmer väl beskrivningen ganska bra in på hur jag mår just nu. samtidigt är det klart jag fick någorlunda hög poäng, en hel del av påståendena beskriver ju min personlighet, eller det som jag räknar som personlighetsdrag hos mig själv. saker som inte bara stämmer nu, utan som har varit på det sättet länge.
- jag _har_ svårt att hantera motgångar.
- jag _har_ svårt att somna och känner mig sällan utsövd, men är heller inte trött när jag borde/behöver sova.
- jag _har_ svårt att säga nej till folk.
- jag _känner mig_ missnöjd med mina prestationer
- jag _stressar_ upp mig för småsaker
vissa saker har varit så så länge jag kan minnas, andra sen högstadiet. betyder det att jag har varit stressad sen dess? äh, screw this, orkar inte tänka när huvudet bultar.

mannen och spisen

hört i fikarummet:
(han) - så du fick laga maten trots att det var hemma hos henne?
(annan han) - ja..
(han) - du är hårt hållen du. (höhöhö) hon säger 'gör det!' och du 'jaa'.
--
det är ju tydligen fortfarande så, i folks huvuden, att män inte kan laga mat frivilligt, eller ännu värre, faktiskt uppskatta att laga mat. åtminstone inte så länge det är en kvinna i närheten. det är hyffsat socialt accepterat att ensamstående pappor lagar mat, men de måste ju, för mamma finns inte där och kan göra det. när män lagar mat är det fortfarande ngt speciellt (eller framtvingat). antingen är han "jätteduktig" och "hjälpsam" (och vilken tur den lyckliga kvinna har som råkar ha en relation med en sån man!), eller så är det ett specifikt tillfälle (alla hjärtans dag, jubileum eller liknande) och det ses som en gåva och ngt fantastiskt att han är så omtänksam som lagar mat EN gång om året eller så är han kock och specialist, och då är det klart han ska laga maten, så det blir rätt.
--
en annan han (också hört i fikarummet) var väldigt förargad över att han minsann fick ta hand om disken TROTS att han lagat maten. förstår att det måste känts otroligt orättvist (speciellt med tanke på att det var FÖRSTA ggn han lagade mat till henne och det kanske inte ens upprepas), men han kan trösta sig med att 90% av alla kvinnor där ute vet precis hur det känns. varje dag.

cykelfrihet

fick äntligen tummen ur och lämnade in min cykel förra veckan. så i fredags hämtade jag ut den, med nytt däck och ny slang. 270spänn.
när jag sedan cyklade hem greps jag av en känsla av total frihet. att slippa komma till busshållplatsen och se sin buss åka iväg, att slippa stå på busshållplatsen och se sin buss åka förbi, eftersom den är fullproppad med folk redan. att slippa behöva planera sitt liv runt när bussarna går. att slippa trixa med byte av buss vid lämpliga platser och lämpliga tidpunkter. att slippa betala massa pengar för att ta sig ngnstans.

att kunna ta cykeln och cykla var som helst, när som helst. så jävla smidigt. lite som bilen i USA, fast mer miljövänligt och jävligt mkt billigare.

en av de många bonusarna med att cykla till jobbet (förutom gratis, tar mindre tid, mindre meck, gratis motion) är att jag träffar på a på vägen, också på väg till jobbet, och får en morgonkram.

annars är jag mest sällskapssjuk efter en viss person.
fast på ett bra sätt. det är trevligt att ha ngt att se fram emot.

patent pending

kollade på bilder från i somras häromdan och fick en djup längtan efter frihet. la in sommarens musik i playlisten (patent pending - heavens, the electric version - the new pornographers, exile in guyville - liz phair, futures - jimmy eat world) och la mig ner på golvet och sökte efter samma känsla som jag hade när jag låg på en filt i parken och svettades och planerade barn och inte hade ngra måsten ngnstans. inget heltidsjobb, ingen relation, ingen tid att ta hänsyn till, inga projekt att fullfölja, ingen distanskurs och inga engagemang.

det är lätt att romantisera en period av sitt liv i efterhand, när man bara kommer ihåg det som var bra. jag vet att det var en hel del som inte var bra i somras, men samtidigt så mådde jag bättre än jag gjort på väldigt länge. och jag kände mig totalt fri, ngt som jag nog aldrig gjort tidigare, inte på det sättet. jag vill känna den friheten igen. men det finns så många måsten, som sakta men säkert tappar en på kraft och obemärkt krymper utrymmet omkring en, tills man nuddar vid väggar vart man än vänder sig. jag skulle vilja ligga i parken och kramas och pussas och vara tramsigt söt och förälskad hela dagarna, istället för att bara hinna ses på kvällarna, när båda är trötta efter jobbet och måste gå upp tidigt nästa dag för att jobba igen. jag vill hinna umgås med mina vänner regelbundet, utan att vara trött och tidspressad. jag vill hinna läsa, ta det lugnt och bara vara ensam ibland. var tar all tid vägen? jobba, äta, sova, jobba, tvätta, sova, äta, diska, jobba. tänk hur stor del av sin tid man lägger på att jobba på ett jobb som egentligen inte ger en ngt.

ge mig 6h arbetsdag.