a couple of hours later..

j gick precis hem efter en filmkväll som övergick i äta-chips-och-dricka-läsk-tills-man-blir-så-trött-att-man-
vill-gå-hem-och-sova och kolla på gammal scifi-serie eftersom min dator tydligen bestämt sig för att inte spela dvd-filmer längre.

dricker te och är inte riktigt lika bitter längre, men sjukt sugen på att läsa om bitterfittan, som förövrigt är den bästa boken jag läst i år. men den är utlånad. crap.

nu började det regna som fan. missade tydligen ett spektakulärt åskväder inatt, måste sovit djupt.

fan, jag är uttråkad. därför jag sitter här och skriver meningslös skit. ska ta med teet ut på balkongen och titta på regnet.

the childcatcher

vi har blivit bittra konstaterade vi kallt när vi stod i kassan på ica innan idag. hur mkt vi än hatar det så blev det så uppenbart att det inte gick att förneka. vi är 24 (snart) och bittra. är det inte lite tidigt?
tänker inte spy ur mig allt bitterfitta-snack här, men huvudtesen är att det helt enkelt inte verkar gå att ha okomplicerade relationer med folk på lika villkor, utan man får alltid en massa dramatik på köpet, som man inte alls är intresserad av. allt jag hört talas om eller varit med om på sista tiden har på ett eller annat sätt visat på samma tendens. folk kan inte säga rakt ut vad de egentligen menar, folk kan inte bestämma sig och sen hålla sig till det, folk kan inte förstå att deras handlingar får konsekvenser för andra personer, eller så bryr de sig inte. folk kan helt enkelt inte hålla det okomplicerade okomplicerat.
och det gör mig förbannad.

den andra tesen tänker jag inte ens ta upp här, it's a bit too close to home.
dagens låt: the childcatcher - lush.

varför?

nya level damp precis ner i brevlådan och gjorde min dag.. tills jag fick för mig att sitta och random-surfa i folks bilddagböcker och blev på sjukt dåligt humör. ser jag en bild till på en liten, smal tjej som skriver att hon är tjock och ful så kommer jag slå ihjäl ngn. alternativt börja gråta. alternativt bli miljonär, bygga en militärbas, införa allmän genusvetenskapsplikt och ha läger där alla tjejer får lära sig att ifrågasätta samhällets normer och ideal och att gå emot dem. där det är förbjudet att banta, sminka sig, fixa håret, raka sig och spegla sig. efter ett tag kommer de känna hur skönt det är att inte bry sig och inse hur sjukt mkt tid de brukade lägga på att reproducera myten om den vackra kvinnan. sen får de komma ut i världen igen.

sen ska jag betala ngn annan som kan göra samma sak för killar, för jag orkar inte ha fler samtal med män som anser att deras könsroll/-identitet inte är begränsande både för dem själva och alla andra.

--
nu ska jag gå till a och bli på bättre humör.

the untied shoelaces of your life

fyfan, jag är helt jälva slut yttrades fler gånger igår kväll än på hela förra året. speciellt när vi låg i utmattade högar utanför popscene och nästan hoppades på att nästa låt skulle vara dålig, så vi fick vila lite till. det var den bästa kvällen på riktigt länge, tills jag kom hem. lånade ut soffan till p, drack lite vatten och sen låg jag inne på toan och kräktes tills det var tomt i magen. sen kräktes jag från och till i ngra h till. TROTS ATT DET INTE FANNS NGT ATT KRÄKAS UPP. inte ens lite vätska. dry heaving är det värsta som finns. kändes som om hela matspjälkningsapparaten höll på att tryckas ut. detta trots att jag inte alls druckit särskilt mkt. det är en sak om man dricker alldeles för mkt och blir tokfull, då kan man gott ligga och kräkas i 4h. men ngra cider (och en gin&tonic) utspritt mellan 20-03? vad fan.

--
lyssnade på the shins på vägen hem i regnet till (och från) j&l. fick en flashback till våren/sommaren för två år sen, när oh, inverted world konstant fanns i playlisten och det alltid verkade regna på kvällarna när jag cyklade hem till x med new slang i öronen och kände mig fri. eller när jag cyklade hem tidigt, tidigt på morgonen för att hinna till posten vid sju, med just like honey i huvudet och x:s lukt på kläderna. vet inte varför just de bilderna fastnat så starkt i mitt minne, de betyder ingenting i sig. däremot känslan som ligger bakom dem. känslan av att ha vaknat upp, att allt var nytt, spännande och möjligt. att vara fri.

det är precis det som fattas nu.
jag behöver vakna upp igen.

enough is enough

lyssnar på jenny-musik, äter rocky road och hatar samhället för att det konstruerat ett kön som är omhändertagande, självuppoffrande och självutplånande och tvingat in mig i det. jag hatar att Diagnos: Duktig hade kunnat skrivas med mig som exempel. jag hatar att jag läst 120p datateknik, 40p genusvetenskap och 20p litteraturvetenskap och ändå tycker att jag inte kan ngt. jag hatar att "snäll, osjälvisk och omtänksam" var egenskaperna som kom upp först när vi pratade om vad vi såg hos varandra. jag hatar att jag är snäll, osjälvisk och omtänksam. jag hatar att jag blir paff och handlingsförlamad varje gång ngn tar sig friheter istället för att ge dem en välförtjänt pungspark. jag hatar att jag statistiskt sett kommer få mindre lön än mina manliga kollegor. jag hatar att jag när jag skaffar barn, om jag skaffar det i en heterosexuell parrelation, med stor sannolikhet kommer ta mer ansvar, göra mer hushållsarbete och sakta men säkert förvandlas till en god damn fucking hemmafru trots att det är det värsta jag kan tänka mig. jag hatar att jag ställer upp utan att fundera över om jag faktiskt vill. jag hatar att jag mår dåligt över att sätta mig själv i första rummet. jag hatar att jag bara lägger locket på när jag blir arg istället för att skrika och slåss.

och framför allt hatar jag mig själv för att jag fortfarande, trots alla analyser och självinsikter, inte kommit längre, utan måste sitta här och hata det från insidan.

disintegration

varför ska allt alltid vara så jävla komplicerat?

det är över och jag vill inte tillbaka, men ändå sitter jag här och lyssnar på disintegration och mår skitkasst. det var skönt att prata ut men sedan kom vi plötsligt över en osynlig gräns där lättnaden övergick i ångest och jag vet inte ens varför det känns såhär. vad vill och vill man inte veta? vad bör man få reda på? var går gränsen mellan att tala om saker för att möjliggöra en fortsatt vänskapsrelation och information som sårar mer än den är till nytta? hur hittar man nya förhållningssätt till varandra?

jag kan inte låta bli att känna att trots att jag lade ner så fruktansvärt mkt känslor, energi och ansträngning på att få det att fungera så var det ändå inte tillräckligt. jag VET att det inte alls var så enkelt, eller att allt låg på mig eller ens skulle legat på mig. men när man skalat bort all rationalitet så är det den känslan som blir kvar. känslan av att inte räcka till trots att man gjort allt som finns och lite till.

..about them giffles 'n' stuff

borde läsa Porr, horor och feminister och arbeta med recensionen, men det går inte. varje gång jag tar upp den kommer jag på ngt annat som absolut måste göras. te, telefonsamtal till jenny, diska, kolla mail eller uppdatera last.fm trots att jag redan vet vad jag lyssnar på (doh!). hade jag haft en dammsugare hade jag städat.

boken är jätteintressant - problemet är att jag har för mkt åsikter om innehållet. det tar sån jävla tid att läsa när man skriver en halv a4 efter varje mening. hur ska det kunna bli en recension på två och en halv sida?

nej, problemet är helt enkelt att jag är lat och oförmögen att avsluta ngt flera dagar innan deadline. det blir mer och mer uppenbart att jag måste vara stressad och ha yxan flåsandes i nacken för att orka prestera. det är sorgligt. verkar inte som om alla föreläsningar om outnyttjad potential genom åren har fått ngn som helst inverkan.

librarything-love

jag är skittrött, men istället för att lägga mig och sova sitter jag här och lägger in de nya böckerna från london/glasgow-resan på librarything.com. manuellt. and loving every minute of it.

jag fick gå omkring och leva på känslan från glasgow i ngra dagar iaf innan verkligheten kraschlandade framför mig i form av ett telefonsamtal. pengar, jobb, framtid, pengar och jobb igen. jag VET. jag SKA.
kan jag inte få njuta av en sista oseriös sommar innan jag drunknar i seriösa högskoleingenjörsjobbsträsket?

--
aktivt läsande: Porr, horor och feminister av Petra Östergren och Fragile things av Neil Gaiman