trött på klister

imorse var det verkligen klister i sängen, som j säger. det är det fortfarande, trots att jag sitter på jobbet, en jävligt bra bit från sängen i min lägenhet. det går långa sega klistersträngar från min säng, ut på gatan, förbi södervärn, ner längs med parken, sen förbi biblan, ut i hamnen och vidare över klaffbron och flera varv runt min cykel, in i byggnaden, upp genom hiss-schaktet och in på fjärde våningen, rakt till min plats (med en liten detour bort i lunchrummet). jag är så trött att jag mår lite illa. kunde inte äta upp maten ens (which is a first). och det är bara tisdag.

det har gått ännu en dag och jag har fortfarande inte ringt och bokat tid till diverse grejer som jag borde gjort. det är klister i telefonen också.

ser fram emot lite kärlek ikväll, och en specifik varm nacke att borra in ansiktet i när jag ska sova. har aldrig sovit så bra med ngn som jag gör nu. eller kommit överens så bra. eller känt mig bekräftad så bra, eller fått utlopp för mitt behov av fysisk kontakt ordentligt, eller känt mig så trygg (läs: inte i känslomässigt underläge). det känns jävligt bra.