malmö

lyssnar på juliana och undrar varför jag inte bara går och lägger mig. fingrarna fumlar över tangenterna, för jag är så trött att jag inte orkar trycka ner dem ordentligt. men det går inte. så fort jag är hemma kommer sömnlösheten tillbaka.
jag kan bara inte gå och lägga mig.

--
frankrike var perfekt. det enda som kunde gjort det bättre är om vi stannat en vecka till. just nu vill jag inte riktigt vara hemma. det var så skönt att vara ngn annanstans och inte behöva bry sig om ngt som har med malmö och mitt liv här att göra. samtidigt kan jag inte tänka mig att bo ngn annanstans än här just nu.

känner mig känslomässigt bortkopplad. skjuter bort allt jag borde, och behöver, tänka på. och jag hatar det. det funkar inte för mig. blir en likgiltig zombie som slutar äta och sova, och bara sitter och stirrar. och jag orkar fan inte sitta uppe hela natten och känna att allt kvittar.

bara en låt till, sen ska jag släcka, lägga mig under täcket, lyssna på en av våra skivor och tvinga mig att tänka på allt jag saknar, tills jag inte orkar vara ledsen mer. då ska jag tänka på allt jag inte saknar, allt jag har och allt jag kan göra, om jag vill. sen kommer jag somna och vara helt ok nöjd med hur jag har det nu.

godnatt.

för helvete!

kom precis hem från johan och är sjukt misspepp.
mkt diskussioner om människor, relationer, tolkningsföreträde och anpassning. diskussionerna var bra, vad som gör mig misspepp är folks tendens att komplicera allt.
återigen.

ska man verkligen behöva, första ggn/gngerna man träffar ngn intressant person som man skulle vilja umgås mer med och lära känna bättre, dra hela: ”nej, jag vill faktiskt inte gifta mig med dig, jag vill inte föda dina barn, jag vill inte ha en byrålåda i din garderob, jag vill inte skaffa ett radhus med dig, jag är inte kär i dig, JAG VILL INTE TILLBRINGA RESTEN AV MITT LIV MED DIG BARA FÖR ATT JAG HÖR AV MIG. du behöver inte få panik, bli rädd och springa iväg. ta det lugnt. jag vet att det kan vara svårt att förstå, MEN JAG VILL HELT ENKELT BARA UMGÅS MED DIG. ta det som en komplimang.”
allt tyder på att man faktiskt behöver göra det.

jag tror jag ska trycka upp det och dela ut till folk.
för det har hänt alldeles för många gånger (mig och alla andra) och jag är sjukt trött på det.
kan man inte bara ta det lugnt och ha trevligt istället?
nej, då skulle det ju bli alldeles för okomplicerat.
och så kan man ju inte ha det.
hur skulle det se ut?

äh, vafan.

när ska myten om kvinnan som blir kär direkt/bara är intresserad av seriösa relationer/alltid är intresserad av seriösa relationer/vill ta över ditt liv/you name it dö ut?

you've a long way to go, baby

lyssnar på b&s och peppar inför festen hos johan ikväll.

läste the female eunuch på tåget upp till dalarna och antony-konserten i helgen och fastnade vid ett litet stycke som återfinns under rubriken "the wicked womb" som handlar om hur de kvinnliga könsorganen och menstrationen är stigmatiserade. slutklämmen lyder som följer:

"If you think you are emancipated, you might consider the idea of tasting your menstrual blood - if it makes you sick, you've a long way to go, baby."

oh yes, mitt i prick.
så? är du frigjord?

dancing with myself

råkade hitta en katalog med bilder från vår lägenhet nyss. som jag tog precis innan flytten, för att komma ihåg hur det såg ut. känns jättekonstigt att titta på dem nu.. och tänka att för bara drygt en månad sen så bodde vi där tillsammans.

och nu sitter jag här, två tvärgator bort, i min gamla lägenhet, som vi också bodde i ett tag. med samma möbler och samma katter, fast själv. jag har vant mig vid att det bara är jag här. att det inte kommer komma hem ngn, för det är bara mitt hem nu. att sova själv, att äta själv, att tvätta själv. att det bara är min tandborste som står på handfatet.

och det känns helt naturligt. för det mesta.

men jag saknar dig. jag saknar din lukt i kuddarna, jag saknar att borra in huvudet i din nacke när jag ska sova. jag saknar att prata med dig, jag saknar vårt interna språk. jag saknar t o m den jävla hiphopen som du envisades med att spela tills låtarna präntades in i min hjärna trots att jag hatade dem.
men jag saknar inte att ständigt vara osäker, jag saknar inte känslan av att vara den som bryr sig mest, anstränger sig mest och vill mest. jag saknar inte att du aldrig hade tid, eller valde att lägga den på ngt annat. jag saknar inte att ligga vaken på nätterna och ha ångest och undra vad det var för fel på mig eller vad jag gjorde för fel eftersom du inte visste vad du kände för mig.

det kvittar.
jag är glad att jag gav upp till slut.
för jag mår tusen gånger bättre nu.
och jag vet vad JAG tycker om mig.
det räcker.

insomniac

trött.
låg och vände och vred mig i 3 - 4 h igår natt innan jag lyckades somna. sen drömde jag mardrömmar och vaknade stup i kvarten. det blir mer och mer tydligt att mina sömnproblem till stor del beror på brist av rutiner, ngt som jag aldrig trodde jag skulle erkänna. speciellt inte med tanke på att det är den förklaringen mamma försökt pracka på mig sen det började för 8 år sedan. men det verkar som om det stämmer. brist på rutiner och ångest inför framtiden.

--
jag har en ny älskling.
ledsen joanna russ, det är inte dig det är fel på, det är bara det att germaine greer är lite, lite bättre. the female man kommer alltid ha en speciellt plats i mitt hjärta, men the female eunuch är sjukt bra. jag får gåshud av att bara titta på den.

nu ringde mobilen och påminde mig om att jag ska ta med mjölk till kaffet till parkhänget med a och a. time to go.

frulle

en yrvaken p gick precis hem och jag väntar på att a ska dyka upp för lite sen frulle. det blev sent igår, med spontant te- och glassbesök mitt i natten.

om de senaste veckorna är en indikation på hur det kommer bli framöver kommer det blir en jävligt bra sommar med många valmöjligheter. jag vet inte varför förslagen börjat hagla över mig nu, när det varit sån öken innan, men jag tänker inte klaga. det handlar väl om inställning, kanske. vad det än är så funkar det.

så: bring it on.