måndag

hade sånt oflyt när jag skulle cykla till jobbet imorse, ALLA trafikljus slog om till rött precis innan jag skulle över. det tog säkert tio min extra, allt som allt. i vanliga fall hade jag kanske sett det som en seg start på en jobbig måndag, men idag är jag pigg och glad, trots att det är en hel vecka tills det är helg igen. ska fika efter jobbet, och sen hem och laga sambalgryta med feta med j, vilket vi inte gjort på evigheter. ska bli väldigt trevligt. kanske är det de roliga aktiviteterna, eller det faktum att jag är ledig imorgon som gör att det känns som en fredag, men jag är nöjd iaf. sån här energi har jag inte haft på en månad. kan det vara så att det finns ett slut på den förbannade tröttheten?

ska till BM imorgon, och jag antar att allt kommer bli ännu mer verkligt då. tiden går snabbt och det känns bra. 10 +5 idag och en dryg vecka till den magiska gränsen. satt och pratade med a igår efter deckarkvällen, om hur det kommer bli sen, om ngra månader, ett halvår, ett år. det är en sån stor och okänd händelse, att det går inte att föreställa sig riktigt. men jag hoppas att vi kommer sitta i min soffa (eller hennes) en söndag om ett år och kolla på deckare precis som nu, med den enda skillnaden att det kommer vara en till person med. en väldigt liten sådan.

9 +6

då har jag jobbat 4h, bara 4,5h kvar.
eftersom magen är så känslig nu är det ett helvete att dricka kaffe och svart te utan att äta ngt till, så jag har blivit hooked på (varm) blåbärssoppa, (varm) nyponsoppa och rosehip raspberry-te. eftersom sommaren gjort varma drycker olidliga blir de oundvikligt förknippade med hösten. så pass mkt att det, om jag kisar och tittar ut genom fönstret med koppen i handen, känns som hösten har kommit. bara löven som fattas. och kylan. och mer regn. men ni fattar.

sitter och längtar till lunchen (medhavd chiligryta och couscous). dagarna har kommit att kretsa kring vad som ska ätas och när, jag tänker på det konstant. jag hoppas inte det kommer vara såhär resten av tiden, det känns lite knäppt att sitta och dagdrömma om mat. snart kommer jag utveckla ngn sorts ohälsosam besatthet. inte gått upp ngt i vikt än, men magen svullnar upp ordentligt när jag har ätit så byxorna känns obekväma. känns lite tidigt att köpa nya, större, byxor när det bara är fake-mage än (mest), men det är ju så obekvämt. fler byxor med rymlig midja, tack! (svullen mage or no)

psychonauts is teh shit, förövrigt. dammade av ps2an och spela ngra timmar i helgen. längesen jag spelade ett spel jag hade svårt att slita mig ifrån, där timmarna känns som minuter. funderar på att inhandla okami också, det lär vara bra. det kommer bli en spelhöst.

8 +5

jag trodde aldrig jag skulle säga det: men det är faktiskt ganska skönt att vara tillbaka på jobbet igen. större delen av förra veckan tillbringade jag i soffan, överhettad och övertrött och allmänt orkeslös, framför veronica mars och star trek tng. idag är det jobb, mat med j som kommit tillbaka från sin semester och möte. tiden går så mkt fortfarande när jag jobbar, vilket är precis vad jag är ute efter just nu.

jag börjar se det som mitt mission att ta hål på bilden av graviditet som en underbar upplevelse. det resulterar i ngt fantastiskt, absolut, men resan dit behöver inte alls vara så fantastisk. överallt går det att läsa hur NATURLIGT det är att vänta barn.
ens kropp bombarderas av hormoner för att ställa in sig på och kunna nära ett växande foster i nio månader. trötthet, illamående, humörsvängningar, ömma bröst, tröga tarmar och nästäppa är mkt vanliga symptom, vilket för sig kanske inte låter så farligt, men kan vara nog så jobbigt kombinerat. för att inte tala om senare möjliga symptom, som ryggproblem, foglossning, myrkrypningar i benen, graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning. ens kroppsvikt kan öka mellan 15-20kg (i genomsnitt) på ett halvår, vilket är allt annat än "naturligt". tänk själva vilken belastning en sådan viktökning på så kort tid är för kroppen, speciellt ryggen. en ska avstå från alkohol, rökning, opastöriserad mjölk och ostar gjorda av det, viss fisk och kött, dra ner på kaffedrickandet och möjligtvis avstå från att färga håret. uppoffringar som är lätta för vissa men en väldigt stor omställning för andra. det handlar ändå om att under en tid i viss utsträckning ge upp sin egen kropp för en annan individ. ens organ trycks successivt undan för att ge plats åt livmodern och fostret. ens näring går först och främst till fostret, sen till en själv. allt detta medan den blivande pappan går omkring och mår precis som vanligt. låter det här som ngt du skulle beskriva som underbart?

jag är själv jätteglad över mitt tillstånd och hoppas innerligt att jag får fullfölja det och att allt går som det ska. jag ångrar verkligen inte beslutet att försöka och är väldigt lycklig över att det ens gick, och så snabbt dessutom. jag tycker absolut det är värt att gå igenom all the above när det betyder att det kommer ut en ny människa nio månader senare. men jag hyser inga illusioner om att resan dit kommer vara enkel eller "underbar". den allmänna uppfattningen av graviditet är i stort behov av en reality check. det är naturligtvis väldigt individuellt hur en mår och upplever sin graviditet, men det går inte att komma undan att det ÄR en stor påfrestning, både för kroppen och psyket.