fylldes av en känsla av välbefinnande när jag cyklade till jobbet med primal scream i hörlurarna vid sju i morse. mindre folk, mindre bilar, och vår i luften.
--
sov själv inatt. det är svårt att balansera sin önskan att umgås med sin ovilja att bli beroende och halka in i alltför starka vanebeteenden. det är bra att stanna upp ibland och få en andningspaus, och inse att en fortfarande vill umgås. jag vill inte vakna upp om några månader och inse att det enda vi gör är att träffa varandra. så kommer det inte bli, för vi har alldeles för mkt annat för oss för att hinna med det. men när jag sitter på jobbet och funderar över kvällen och på ngt sätt utgår ifrån att vi ska sova ihop, trots att (eller kanske för att) vi gjort det hela veckan, börjar varningssignalerna blinka i huvudet på mig. jag vill inte bli en del av en annan individ på det sättet, jag vill vara mig själv och ha mitt eget liv OCH ha en nära kärleksrelation.
annars är det fortfarande stora beslut som hänger i luften och jag är ännu mer otålig. det känns mer och mer som om beslutet i stort sett redan är taget, men inte uttalat än - och därför inte verkligt. att det stora steget är att säga det, inte att bestämma sig.
Friday, April 25, 2008
det här med att visa respekt..
(häromdagen:)
fan vad jag blir sur.
satte ute i solen på eftermiddagsrasten och njöt av våren och så kom min nya tatuering på tal, varpå en kollega glatt frågar "en till! hur många har du nu?" och en annan fnyser lite, skakar på huvudet och säger "det är billigare med tusch".
jag svarar: "den var inte speciellt dyr."
han: "hur mkt kostar det att ta bort den?"
jag: "jag vet inte. det är dyrt. jag kommer dock inte ta bort dem. jag vet vad jag gör."
han: "du kommer se ut om han i Prison Break om ngra år. helt bortkopplad från samhället"
jag: "ja, vad härligt"
han (med nedlåtande skämt/irriterad röst): "jag har numret till en psykolog om du vill ha hjälp med att sluta"
jag: "nej tack. jag har det under kontroll"
--
först reagerade jag inte så mkt, är så van vid att folk skämtar om min kost, mitt utseende och mina åsikter. brukar bemöta det med halvsarkastiska svar och lägga det bakom mig. men efter en stund blev jag jävligt förbannad. jag sitter inte och kritiserar hans val. så jävla respektlöst att sitta och antyda att jag inte vet vad jag gör och att jag kommer ångra mig och att jag behöver hjälp för att sluta tatuera mig.
fan vad jag blir sur.
satte ute i solen på eftermiddagsrasten och njöt av våren och så kom min nya tatuering på tal, varpå en kollega glatt frågar "en till! hur många har du nu?" och en annan fnyser lite, skakar på huvudet och säger "det är billigare med tusch".
jag svarar: "den var inte speciellt dyr."
han: "hur mkt kostar det att ta bort den?"
jag: "jag vet inte. det är dyrt. jag kommer dock inte ta bort dem. jag vet vad jag gör."
han: "du kommer se ut om han i Prison Break om ngra år. helt bortkopplad från samhället"
jag: "ja, vad härligt"
han (med nedlåtande skämt/irriterad röst): "jag har numret till en psykolog om du vill ha hjälp med att sluta"
jag: "nej tack. jag har det under kontroll"
--
först reagerade jag inte så mkt, är så van vid att folk skämtar om min kost, mitt utseende och mina åsikter. brukar bemöta det med halvsarkastiska svar och lägga det bakom mig. men efter en stund blev jag jävligt förbannad. jag sitter inte och kritiserar hans val. så jävla respektlöst att sitta och antyda att jag inte vet vad jag gör och att jag kommer ångra mig och att jag behöver hjälp för att sluta tatuera mig.
Wednesday, April 9, 2008
join the revolution, berätta om din lön
när jag satt och förberedde mig lite inför lönesamtalet (se tidigare inlägg) hittade jag följande artikel (http://computersweden.idg.se/2.5049/1.130605) som, hur tråkig den än är, innehåller en hel del info som är relevant för mig. hur som helst, så kom jag fram till de sista styckena och tyckte det var ett fint tillägg till mitt utlägg igår. lyder som följer:
"Undersökningen visar också att det skiljer nästan åtta procent eller knappt 3 000 kronor mellan mäns och kvinnors snittlöner. Nu finns förutsättningarna för förbättringar, enligt Niklas Zandelin.
För att kvinnorna ska hänga med i den snabba löneutvecklingen krävs det att de är aktiva.
– För att få en högre lön måste man vara beredd att byta jobb och att ta förhandlingar, antingen med sin nuvarande arbetsgivare eller med en ny, säger han."
där har ni det: ca 3000 spänn mindre.
kan inte låta bli att undra vad han menar med att vi ska vara "aktiva". aktivare än våra manliga kollegor? vilket verkar väldigt orättvist, med tanke på att de redan tjänar mer än oss. ännu aktivare än vi brukar vara? vilket också verkar väldigt orättvist, med tanke på att undersökningar säger att vi redan anstränger oss mer våra manliga kollegor för att få _mindre_ lön än de. ska vi börja anstränga oss ännu mer för att möjligtvis komma upp i samma nivå?
hur kan NGN förespråka individuell lönesättning? att slopa den skulle kunna balansera upp lönerna på ett väldigt konkret sätt, och vara ett steg i att få bukt på (löne)diskriminering.
det sorgliga är att alla går omkring och håller upp systemet genom att tiga om sin lön, i hopp om att det gagnar en själv (i äkta egoistisk anda). när de flesta i själva verket förlorar på det, eftersom det bara gagnar ngra få och sannolikheten att det är du inte är särskilt stor. tänk om alla helt plötsligt skulle börja berätta vad de tjänade. tänk vilket resultat det skulle kunna ge. folk skulle börja jämföra och inse att lönesättningen är otroligt godtycklig och orättvis, och då skulle den individuella lönesättningen kunna dö en snabb och smärtsam död.
därför ska jag, efter min nya lön är satt, ta varje tillfälle jag kan att flika in vad jag tjänar när jag pratar med mina kollegor. förmodligen kommer de flesta skruva olustigt på sig och låtsas som om de inte hörde, men kanske kan det inspirera ngn annan att också berätta.
gör motstånd!
"Undersökningen visar också att det skiljer nästan åtta procent eller knappt 3 000 kronor mellan mäns och kvinnors snittlöner. Nu finns förutsättningarna för förbättringar, enligt Niklas Zandelin.
För att kvinnorna ska hänga med i den snabba löneutvecklingen krävs det att de är aktiva.
– För att få en högre lön måste man vara beredd att byta jobb och att ta förhandlingar, antingen med sin nuvarande arbetsgivare eller med en ny, säger han."
där har ni det: ca 3000 spänn mindre.
kan inte låta bli att undra vad han menar med att vi ska vara "aktiva". aktivare än våra manliga kollegor? vilket verkar väldigt orättvist, med tanke på att de redan tjänar mer än oss. ännu aktivare än vi brukar vara? vilket också verkar väldigt orättvist, med tanke på att undersökningar säger att vi redan anstränger oss mer våra manliga kollegor för att få _mindre_ lön än de. ska vi börja anstränga oss ännu mer för att möjligtvis komma upp i samma nivå?
hur kan NGN förespråka individuell lönesättning? att slopa den skulle kunna balansera upp lönerna på ett väldigt konkret sätt, och vara ett steg i att få bukt på (löne)diskriminering.
det sorgliga är att alla går omkring och håller upp systemet genom att tiga om sin lön, i hopp om att det gagnar en själv (i äkta egoistisk anda). när de flesta i själva verket förlorar på det, eftersom det bara gagnar ngra få och sannolikheten att det är du inte är särskilt stor. tänk om alla helt plötsligt skulle börja berätta vad de tjänade. tänk vilket resultat det skulle kunna ge. folk skulle börja jämföra och inse att lönesättningen är otroligt godtycklig och orättvis, och då skulle den individuella lönesättningen kunna dö en snabb och smärtsam död.
därför ska jag, efter min nya lön är satt, ta varje tillfälle jag kan att flika in vad jag tjänar när jag pratar med mina kollegor. förmodligen kommer de flesta skruva olustigt på sig och låtsas som om de inte hörde, men kanske kan det inspirera ngn annan att också berätta.
gör motstånd!
Monday, April 7, 2008
business as usual
när jag cyklade hem från jobbet vid tio över fem sken solen och det kändes som vår. skippade vantarna för att få extra vårkänslor, vilket mest resulterade i kalla och stela fingrar. men det var det värt.
har suttit hela dagen och funderat på vad jag skulle göra när jag kom hem. spela ico, eller phantom hourglass, eller sticka klart mössan, läsa ut en bok, ringa folk jag inte pratat med på ett tag, gå en promenad, eller baka ngt.
nu sitter jag här och kan knappt hålla mig vaken. har inte gjort mkt av mina storslagna planer. ett avsnitt av next generation med avocadomacka och vindruvor är ungefär allt jag lyckats avverka. resten av tiden har på ngt oförklarigt sätt försvunnit på meningslöst surfande. jag kan tycka att 8h om dan på jobbet borde räcka, men tydligen sträcker sig beroendet längre än så.
--
i morse när jag satt och åt frulle med d slog det mig plötsligt som en spann kallt vatten i ansiktet: jag ska ha lönesamtal på ons. fan. har lyckats förtränga det (nästan) hela helgen (poäng till mig för övrigt, äntligen har jag lyckats få kläm på hela "tänk-inte-på-jobbet-när-du-är-ledig"-grejen) but no more. det är nu diskrimineringen (som stavas "INDIVIDUELL LÖNESÄTTNING") börjar. det är nu mina manliga kollegor statistiskt sett börja kliva ifrån mig lönemässigt, sakta men säkert, påskjutsade av den oskrivna företagsregeln "prata inte om vad du tjänar" som alla ivrigt praktiserar. och folk reflekterar inte ens över varför en sådan inställning har odlats fram, och vem den egentligen gynnar.
det gör mig så jävla arg.
--
nu: kaffe
har suttit hela dagen och funderat på vad jag skulle göra när jag kom hem. spela ico, eller phantom hourglass, eller sticka klart mössan, läsa ut en bok, ringa folk jag inte pratat med på ett tag, gå en promenad, eller baka ngt.
nu sitter jag här och kan knappt hålla mig vaken. har inte gjort mkt av mina storslagna planer. ett avsnitt av next generation med avocadomacka och vindruvor är ungefär allt jag lyckats avverka. resten av tiden har på ngt oförklarigt sätt försvunnit på meningslöst surfande. jag kan tycka att 8h om dan på jobbet borde räcka, men tydligen sträcker sig beroendet längre än så.
--
i morse när jag satt och åt frulle med d slog det mig plötsligt som en spann kallt vatten i ansiktet: jag ska ha lönesamtal på ons. fan. har lyckats förtränga det (nästan) hela helgen (poäng till mig för övrigt, äntligen har jag lyckats få kläm på hela "tänk-inte-på-jobbet-när-du-är-ledig"-grejen) but no more. det är nu diskrimineringen (som stavas "INDIVIDUELL LÖNESÄTTNING") börjar. det är nu mina manliga kollegor statistiskt sett börja kliva ifrån mig lönemässigt, sakta men säkert, påskjutsade av den oskrivna företagsregeln "prata inte om vad du tjänar" som alla ivrigt praktiserar. och folk reflekterar inte ens över varför en sådan inställning har odlats fram, och vem den egentligen gynnar.
det gör mig så jävla arg.
--
nu: kaffe
Thursday, April 3, 2008
java
de sista tonerna till "wrapped up in books" klingade precis ut och övergick i "stay loose", vilket på ngt sätt verkar väldigt passande.
kom till jobbet tio i sex idag också, det kanske går att vänja sig vid att gå upp vid fem ändå. isf är det väl bud på att börja gå och lägga sig lite tidigare också. 4 ½ h/natt är lite lite i längden, t o m för mig.
vi bokade flyg till london igår, i mitten av maj ska vi dit och kolla på böcker och dricka kaffe. kommer bli hur bra som helst.
just nu sitter jag och stirrar på java-boken på ett mörkt kontor. "Determine whether a default constructor will be created" heter kapitlet. inte så avancerat. det jag oroar mig för mest är att frågorna är upplagda för att lura en. som när man sitter och funderar över om en metod är overloaded eller overridden och vad det får för konsekvenser, så visar det sig att frågan är meningslös för ngn access modifier är fel, så det skulle ändå blivit kompileringsfel. men det är lugnt, bara 670 sidor kvar tills jag läst igenom boken _första_ ggn. (lova aldrig att ni ska ta java certifikat när ni sitter på PU-samtal på jobbet)
kom till jobbet tio i sex idag också, det kanske går att vänja sig vid att gå upp vid fem ändå. isf är det väl bud på att börja gå och lägga sig lite tidigare också. 4 ½ h/natt är lite lite i längden, t o m för mig.
vi bokade flyg till london igår, i mitten av maj ska vi dit och kolla på böcker och dricka kaffe. kommer bli hur bra som helst.
just nu sitter jag och stirrar på java-boken på ett mörkt kontor. "Determine whether a default constructor will be created" heter kapitlet. inte så avancerat. det jag oroar mig för mest är att frågorna är upplagda för att lura en. som när man sitter och funderar över om en metod är overloaded eller overridden och vad det får för konsekvenser, så visar det sig att frågan är meningslös för ngn access modifier är fel, så det skulle ändå blivit kompileringsfel. men det är lugnt, bara 670 sidor kvar tills jag läst igenom boken _första_ ggn. (lova aldrig att ni ska ta java certifikat när ni sitter på PU-samtal på jobbet)
Wednesday, April 2, 2008
i don't care 'bout that
är på jobbet toktidigt igen. vilket betyder att jag får gå hem kvart över två idag, vilket är lyx i omåttliga mängder. och alla måsten är avklarade. fyfan vad skönt. äntligen får jag ha lite ledigt. jag ska cykla hem, äta paj och spela guitar hero. eller läsa klart "gate to women's country", eller fixa med hemsidan och dricka kaffe. eller kolla på star trek.. eller ta igen sömn från förra veckan och helgen..
jobbar och lyssnar på playlisten som jag roade mig med att komponera igår, i en paus från java-boken som började bli farligt sövande. denna ggn är temat "2 låtar från varje artist/band i musik-mappen". annars är det mest hole nu. och buddy holly med weezer. (som jag aldrig fastnade för när det begav sig, konstigt nog. nu däremot.)
--
jag undrar hur det kommer se ut om ett halvår. det är en del stora beslut som är ute svävar nu som kommer göra stor skillnad för hur livet kommer te sig senare. det ligger inte hos mig dock, jag har redan bestämt mig. är tålmodigt otålig.
jobbar och lyssnar på playlisten som jag roade mig med att komponera igår, i en paus från java-boken som började bli farligt sövande. denna ggn är temat "2 låtar från varje artist/band i musik-mappen". annars är det mest hole nu. och buddy holly med weezer. (som jag aldrig fastnade för när det begav sig, konstigt nog. nu däremot.)
--
jag undrar hur det kommer se ut om ett halvår. det är en del stora beslut som är ute svävar nu som kommer göra stor skillnad för hur livet kommer te sig senare. det ligger inte hos mig dock, jag har redan bestämt mig. är tålmodigt otålig.
Subscribe to:
Posts (Atom)