fylldes av en känsla av välbefinnande när jag cyklade till jobbet med primal scream i hörlurarna vid sju i morse. mindre folk, mindre bilar, och vår i luften.
--
sov själv inatt. det är svårt att balansera sin önskan att umgås med sin ovilja att bli beroende och halka in i alltför starka vanebeteenden. det är bra att stanna upp ibland och få en andningspaus, och inse att en fortfarande vill umgås. jag vill inte vakna upp om några månader och inse att det enda vi gör är att träffa varandra. så kommer det inte bli, för vi har alldeles för mkt annat för oss för att hinna med det. men när jag sitter på jobbet och funderar över kvällen och på ngt sätt utgår ifrån att vi ska sova ihop, trots att (eller kanske för att) vi gjort det hela veckan, börjar varningssignalerna blinka i huvudet på mig. jag vill inte bli en del av en annan individ på det sättet, jag vill vara mig själv och ha mitt eget liv OCH ha en nära kärleksrelation.
annars är det fortfarande stora beslut som hänger i luften och jag är ännu mer otålig. det känns mer och mer som om beslutet i stort sett redan är taget, men inte uttalat än - och därför inte verkligt. att det stora steget är att säga det, inte att bestämma sig.
No comments:
Post a Comment