när jag cyklade hem från jobbet vid tio över fem sken solen och det kändes som vår. skippade vantarna för att få extra vårkänslor, vilket mest resulterade i kalla och stela fingrar. men det var det värt.
har suttit hela dagen och funderat på vad jag skulle göra när jag kom hem. spela ico, eller phantom hourglass, eller sticka klart mössan, läsa ut en bok, ringa folk jag inte pratat med på ett tag, gå en promenad, eller baka ngt.
nu sitter jag här och kan knappt hålla mig vaken. har inte gjort mkt av mina storslagna planer. ett avsnitt av next generation med avocadomacka och vindruvor är ungefär allt jag lyckats avverka. resten av tiden har på ngt oförklarigt sätt försvunnit på meningslöst surfande. jag kan tycka att 8h om dan på jobbet borde räcka, men tydligen sträcker sig beroendet längre än så.
--
i morse när jag satt och åt frulle med d slog det mig plötsligt som en spann kallt vatten i ansiktet: jag ska ha lönesamtal på ons. fan. har lyckats förtränga det (nästan) hela helgen (poäng till mig för övrigt, äntligen har jag lyckats få kläm på hela "tänk-inte-på-jobbet-när-du-är-ledig"-grejen) but no more. det är nu diskrimineringen (som stavas "INDIVIDUELL LÖNESÄTTNING") börjar. det är nu mina manliga kollegor statistiskt sett börja kliva ifrån mig lönemässigt, sakta men säkert, påskjutsade av den oskrivna företagsregeln "prata inte om vad du tjänar" som alla ivrigt praktiserar. och folk reflekterar inte ens över varför en sådan inställning har odlats fram, och vem den egentligen gynnar.
det gör mig så jävla arg.
--
nu: kaffe
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment