fyfan, jag är helt jälva slut yttrades fler gånger igår kväll än på hela förra året. speciellt när vi låg i utmattade högar utanför popscene och nästan hoppades på att nästa låt skulle vara dålig, så vi fick vila lite till. det var den bästa kvällen på riktigt länge, tills jag kom hem. lånade ut soffan till p, drack lite vatten och sen låg jag inne på toan och kräktes tills det var tomt i magen. sen kräktes jag från och till i ngra h till. TROTS ATT DET INTE FANNS NGT ATT KRÄKAS UPP. inte ens lite vätska. dry heaving är det värsta som finns. kändes som om hela matspjälkningsapparaten höll på att tryckas ut. detta trots att jag inte alls druckit särskilt mkt. det är en sak om man dricker alldeles för mkt och blir tokfull, då kan man gott ligga och kräkas i 4h. men ngra cider (och en gin&tonic) utspritt mellan 20-03? vad fan.
--
lyssnade på the shins på vägen hem i regnet till (och från) j&l. fick en flashback till våren/sommaren för två år sen, när oh, inverted world konstant fanns i playlisten och det alltid verkade regna på kvällarna när jag cyklade hem till x med new slang i öronen och kände mig fri. eller när jag cyklade hem tidigt, tidigt på morgonen för att hinna till posten vid sju, med just like honey i huvudet och x:s lukt på kläderna. vet inte varför just de bilderna fastnat så starkt i mitt minne, de betyder ingenting i sig. däremot känslan som ligger bakom dem. känslan av att ha vaknat upp, att allt var nytt, spännande och möjligt. att vara fri.
det är precis det som fattas nu.
jag behöver vakna upp igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment