patent pending

kollade på bilder från i somras häromdan och fick en djup längtan efter frihet. la in sommarens musik i playlisten (patent pending - heavens, the electric version - the new pornographers, exile in guyville - liz phair, futures - jimmy eat world) och la mig ner på golvet och sökte efter samma känsla som jag hade när jag låg på en filt i parken och svettades och planerade barn och inte hade ngra måsten ngnstans. inget heltidsjobb, ingen relation, ingen tid att ta hänsyn till, inga projekt att fullfölja, ingen distanskurs och inga engagemang.

det är lätt att romantisera en period av sitt liv i efterhand, när man bara kommer ihåg det som var bra. jag vet att det var en hel del som inte var bra i somras, men samtidigt så mådde jag bättre än jag gjort på väldigt länge. och jag kände mig totalt fri, ngt som jag nog aldrig gjort tidigare, inte på det sättet. jag vill känna den friheten igen. men det finns så många måsten, som sakta men säkert tappar en på kraft och obemärkt krymper utrymmet omkring en, tills man nuddar vid väggar vart man än vänder sig. jag skulle vilja ligga i parken och kramas och pussas och vara tramsigt söt och förälskad hela dagarna, istället för att bara hinna ses på kvällarna, när båda är trötta efter jobbet och måste gå upp tidigt nästa dag för att jobba igen. jag vill hinna umgås med mina vänner regelbundet, utan att vara trött och tidspressad. jag vill hinna läsa, ta det lugnt och bara vara ensam ibland. var tar all tid vägen? jobba, äta, sova, jobba, tvätta, sova, äta, diska, jobba. tänk hur stor del av sin tid man lägger på att jobba på ett jobb som egentligen inte ger en ngt.

ge mig 6h arbetsdag.