morgonstund..

det är ngt väldigt avslappnande att vara på jobbet när ingen annan är här. lyssnar på ramones i högtalarna, dricker te och jobbar och trivs faktiskt riktigt bra. fast snart är det slut på friden, folk brukar börja dyka upp vid den här tiden.
att vara på jobbet kvart i sex på morgonen kan verka sinnesjukt, men det är fan det bästa jag gjort på länge. bara tanken på att jag får gå härifrån redan kvart över två i eftermiddag gör att en varm känsla sprider sig i kroppen. det kommer helt klart bli en tradition. en tidig dag i veckan = en tidig eftermiddag med tid för annat.

annars är jag mest frustrerad över tiden, som vanligt. eller bristen på tid, rättare sagt. att behöva planera in varenda lilla aktivitet, som en jävla business person. snart kommer jag hänvisa mina vänner till min sekreterare (nej, jag har ingen, och kommer verkligen inte skaffa heller, men i en worst case scenario-dimension så har jag det, och det är den dimensionen jag skriver om nu. den som förhoppningsvis aldrig blir verklighet, men som ändå på ngt sätt verkar suga in mig sakta men säkert..) när de vill umgås, eftersom jag inte har koll på min kalender själv. men kanske kan sekreteraren hitta en lucka på en kvart för ett telefonmöte ngn gng i maj.
gah!
det här med att jobba heltid fattar jag inte. hur kan folk tycka det är värt det? det är inte värt alla pengar i världen. varjde dag förlorar jag timmar av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka, hur mkt pengar jag än tjänar.

det går inte att köpa tillbaka tid.