one way love

jag är ledig tills på måndag.
vilket är alldeles underbart bra på alla sätt.

fast just nu känns inget särskilt underbart, på ngt sätt.
är besviken, frustrerad och irriterad, trots att jag inte ens vet om det är befogat, eller vad det egentligen beror på. jag vet vilken situation som framkallade känslorna, men inte varför.

å ena sidan känns saker skitbra, å andra sidan overkliga. som om det inte är på riktigt, och kan avslutas och försvinna när som helst. som om de inte är bestående. det är väl där skon klämmer, som gör att jag fortsätter vrida mig lite olustigt då och då, istället för att slappna av och dras med. det känns inte som om jag kan förlita mig på det. det känns inte helt tryggt. jag vågar helt enkelt inte riktigt tro på det.

kanske är det därför det stör mig så mkt att få en roll påskriven mig som osar beroende. för det kunde inte vara längre från sanningen. jag värderar mitt oberoende och min självständighet mkt högt, kanske lite för högt ibland.

jag kommer med stor sannolikhet sitta uppe hela natten och fixa. känner inte för att sova och behöver det inte heller, eftersom jag inte ska jobba. och du ska sitta och jobba med grejer och kanske inte sova heller. i mitt huvud skulle vi lika gärna kunna göra det tillsammans. kravlöst.