v25 +0

har vant mig så pass mkt vid magen nu (och det kontinuerliga sparkandet (sover den aldrig?)) att jag inte tycker den är så stor när jag ser den uppifrån. har det inte alltid varit såhär, att jag inte ser fötterna ordentligt när jag kollar ner? åtminstone tills jag får syn på mig själv i spegeln, eller tar på mig tröjor som för ngra månader sen nådde ner på låren men nu precis täcker magen. eller när jag kramar ngn ordentligt och inte kommer så nära längre. min kroppsliga uppfattning verkar inte ha uppdaterats dock, jag tror fortfarande att jag kan klämma mig förbi folk och in i utrymmen som jag brukade, vilket nu helt enkelt resulterar i att jag fastnar.
magen känns bra, men svanskotan gör så ont när jag sätter mig ner/ställer mig upp att jag håller på att börja gråta. speciellt efter att ha varit sittandes halva dagen på jobbet. på eftermiddagen är det mer eller mindre outhärdligt. jag tror bestämt att jag nått nivån när det är dags att ringa sjukgymnasten.

bara dryga två veckor kvar tills julledighet och "semester" i n-ö. woho! det ska bli så sjukt skönt att jag funderar på att göra en nedräkningskalender och kryssa för varje avklarad dag. sen när det är jobb igen (i början av jan) kommer helt plötsligt föräldraledigheten bara vara 1½ månad bort. shit. tiden kommer gå fort.

annars har jag äntligen (på riktigt denna ggn) kommit igång med bokbloggen: somanybooks-solittletime.blogspot.com

v19 +4 (enligt UL)

det växer så det knakar och gör ont nu. livmodern når upp till naveln ungefär och n (=arbetsnamnet) sparkar mkt och ofta. igår kunde jag t o m se magen bukta ut under en ordentlig spark. ultraljudet sköt fram beräknad födsel med fem dagar, så den 16 mars är det nya datumet att se fram emot. ultraljudet var förövrigt en mkt intressant upplevelse, och det var roligt att se n röra på sig så mkt (till sköterskans stora förtret :D). nu har snart halva tiden gått..
--

blir irriterad över att folk bara antar att _jag_ ska ta det största ansvaret för vår alien, bara för att vi ska bo isär. vad har det med ngt att göra? vi ska dela föräldraledigheten på mitten, och jag ska ta första biten. när d är på jobbet kommer jag naturligtvis ha huvudansvaret, men det hade varit samma sak om vi bott ihop. på samma sätt ska d ta huvudansvaret när jag börjat jobba igen. d kommer förövrigt ha mer ansvar för n då, eftersom jag kommer jobba mer än vad d gör när jag är ledig. bara för att vi bor isär betyder inte att vi inte kommer ses ofta, eller inte ta lika stort ansvar! d kan lika gärna ta med n hem till sig själv, som jag kan behålla hen här. modersmjölksersättning och jämlikt föräldraskap, heter det.

v17 +0

igår kände jag helt plöstligt tydligt att vår alien rörde på sig. som om ngn petade på mig, inifrån magen. vilket kanske inte låter så märkvärdigt, för det är ju precis vad som händer. men det är en mkt skum känsla. mest av allt blev jag förvånad. sen var det som om ngn tryckt på paus, för jag stelnade till, med tekoppen halvvägs till munnen, och koncentrerade mig på känslan. efter de där första rörelserna har det kommit många fler. konstigt att det går så snabbt från att inte ha känt ngt alls till att känna mkt.

in other news har jag B12-brist (yay!), vars vanliga symptom är trötthet, utmattning, anfåddhet och huvudvärk. hej, huvudet på spiken. jag som trodde det var graviditetssymptom. är jävligt glad att jag bad barnmorskan ta ett extra blodprov (har fortfarande blåmärke kvar, btw. damn those tiny veins!), för det betyder att jag kanske kan bli pigg igen! och slippa att vakna med huvudvärk varje dag.

var på min andra gitarrlektion igår. svävade sedan, precis som förra ggn, hem på små lyckomoln. vet inte varför, men jag blir helt lycklig av att sitta där och plinka på strängarna, få till en ton och ignorera smärtan i fingertopparna. till nästa gng ska jag lära mig Notting Hill-melodin :D långt ifrån världens bästa låt, men det roliga är att den är enkel, jag vet hur den ska låta och att jag ska plocka med högerhanden istället för att bara slå.

nu ska jag hem och testa på hur det känns att ha en hemmaman (hemmaperson).

..

om vi får en flicka kommer jag från och med födseln banka in i hennes medvetande att det ALDRIG är ok för ngn att tvinga eller övertala henne till ngt hon inte vill göra, och att det (av precis samma anledning) ALDRIG är ok att tvinga ngn annan att göra ngt de inte vill göra. sen ska jag följa upp det med självförsvarsträning och annan lämplig kampsport, så hon kan få självförtroendet och makten att driva in sin poäng, samt övningar på att ta plats, att inte ta överdriven hänsyn och att inte bara ge utan att få ngt tillbaka.

om vi får en pojke ska jag från och med födseln banka in i hans medvetande att det ALDRIG är ok för ngn att tvinga eller övertala honom till ngt han inte vill göra, och att det (av precis samma anledning) ALDRIG är ok att tvinga ngn annan att göra ngt de inte vill göra. sen ska jag följa upp det med mkt kärlek och övningar på att uttrycka sina känslor och visa respekt för andra människor, samt att bejaka alla sidor av sin personlighet, även de som traditionellt ses som kvinnliga.

sverige jämställt? vilket jävla skämt

satt och läste lite på dn och snubblade på denna: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=823625 och blev så jävla förbannad. hur i helvete kan tingsrätten fria en man som haft sex med en kvinnlig bekant trots att hon sagt nej flera ggr och han själv angett att han var tvungen att BÄNDA UPP HENNES BEN? hur kan tingsrätten på ngt sätt tolka det som om kvinnan gett sitt medgivande? en av anledningarna till att mannen friades var eftersom rätten ansåg att det fanns brister i kvinnans berättelse: dels uppgav hon att hon fått rivmärken och sår, vilket läkarundersökningen inte kunde visa. dels anmälde hon inte honom förrän kvällen efter. brister i KVINNANS berättelse?! han har tvungen att bända upp hennes ben och hon sa nej! ingen som tycker att det finns brister i MANNENS berättelse? och hur kan faktumet att hon inte anmälde förrän kvällen efter vara en brist? med tanke på hur våldstäktsoffer blir behandlade (vilket det här fallet är ett ypperligt exempel på) är det fan ett under att hon anmälde över huvud taget. med tanke på att hon precis blivit våldtagen är det väl inte så jävla konstigt att det dröjde lite innan hon anmälde. hon kanske var i chocktillstånd? hon kanske inte vågade? hur som helst så är det helt jävla ofattbart att "bristerna" i kvinnan berättelse väger högre än FAKTUMET att hon nekade och att han var tvungen att bända upp hennes ben för att lyckas. det borde vara självklart med en fällande dom, plus att mannen borde genomgå en psykisk undersökning/terapi för att inse att DET ÄR INTE OK att tvinga ngn till sex bara för att de bara har underkläder på sig (eller har en kort kjol, eller avslöjande urringning, eller ngt som har med kläder att göra över huvud taget) speciellt inte när de UPPENBARLIGEN INTE VILL!
och folk tycker att vi är jämställda! kan ngn förklara för mig hur det faktum att män kommer undan med att tvinga kvinnor till sex stämmer överens med ett jämställt samhälle? och kan ngn berätta för mig hur vårt samhälle kan definieras som jämställt när det uppfostrar män som inte förstår eller bryr sig om att märka när en kvinna inte vill? när det är ok att tvinga ngn, så länge de inte säger NEJ klart och tydligt (vilket inte ens det räcker i rätten), eller har "utmanande kläder", eller är berusad, eller har en känd historia av sexuella förbindelser, eller har varit flirtig, eller jag vet i fan vad! listan på "förmildrande omständigheter" är hur lång som helst, men för kvinnan att uppfylla kraven för att få en straffande dom verkar vara näst intill omöjligt. varför utreds inte männens beteende eller historia eller människosyn? det är han som utfört brottet, det är han som borde bli undersökt, utfrågad och ifrågasatt. det är inte en mänsklig rättighet att ha sex, däremot är det en mänsklig rättighet att INTE ha det mot sin vilja.
aldrig att vårt samhälle kan bli jämställt sålänge fokus är så förvridet att det letar efter brister hos kvinnan, medan det letar efter förmildrande omständigheter för mannen (trots att det fastställts att samlag har genomförts!). det är så otroligt tydligt att mäns ord fortfarande väger ohyggligt mkt tyngre än en kvinnas.
sverige jämställt? vilket jävla skämt.

måndag

hade sånt oflyt när jag skulle cykla till jobbet imorse, ALLA trafikljus slog om till rött precis innan jag skulle över. det tog säkert tio min extra, allt som allt. i vanliga fall hade jag kanske sett det som en seg start på en jobbig måndag, men idag är jag pigg och glad, trots att det är en hel vecka tills det är helg igen. ska fika efter jobbet, och sen hem och laga sambalgryta med feta med j, vilket vi inte gjort på evigheter. ska bli väldigt trevligt. kanske är det de roliga aktiviteterna, eller det faktum att jag är ledig imorgon som gör att det känns som en fredag, men jag är nöjd iaf. sån här energi har jag inte haft på en månad. kan det vara så att det finns ett slut på den förbannade tröttheten?

ska till BM imorgon, och jag antar att allt kommer bli ännu mer verkligt då. tiden går snabbt och det känns bra. 10 +5 idag och en dryg vecka till den magiska gränsen. satt och pratade med a igår efter deckarkvällen, om hur det kommer bli sen, om ngra månader, ett halvår, ett år. det är en sån stor och okänd händelse, att det går inte att föreställa sig riktigt. men jag hoppas att vi kommer sitta i min soffa (eller hennes) en söndag om ett år och kolla på deckare precis som nu, med den enda skillnaden att det kommer vara en till person med. en väldigt liten sådan.

9 +6

då har jag jobbat 4h, bara 4,5h kvar.
eftersom magen är så känslig nu är det ett helvete att dricka kaffe och svart te utan att äta ngt till, så jag har blivit hooked på (varm) blåbärssoppa, (varm) nyponsoppa och rosehip raspberry-te. eftersom sommaren gjort varma drycker olidliga blir de oundvikligt förknippade med hösten. så pass mkt att det, om jag kisar och tittar ut genom fönstret med koppen i handen, känns som hösten har kommit. bara löven som fattas. och kylan. och mer regn. men ni fattar.

sitter och längtar till lunchen (medhavd chiligryta och couscous). dagarna har kommit att kretsa kring vad som ska ätas och när, jag tänker på det konstant. jag hoppas inte det kommer vara såhär resten av tiden, det känns lite knäppt att sitta och dagdrömma om mat. snart kommer jag utveckla ngn sorts ohälsosam besatthet. inte gått upp ngt i vikt än, men magen svullnar upp ordentligt när jag har ätit så byxorna känns obekväma. känns lite tidigt att köpa nya, större, byxor när det bara är fake-mage än (mest), men det är ju så obekvämt. fler byxor med rymlig midja, tack! (svullen mage or no)

psychonauts is teh shit, förövrigt. dammade av ps2an och spela ngra timmar i helgen. längesen jag spelade ett spel jag hade svårt att slita mig ifrån, där timmarna känns som minuter. funderar på att inhandla okami också, det lär vara bra. det kommer bli en spelhöst.