jag trodde aldrig jag skulle säga det: men det är faktiskt ganska skönt att vara tillbaka på jobbet igen. större delen av förra veckan tillbringade jag i soffan, överhettad och övertrött och allmänt orkeslös, framför veronica mars och star trek tng. idag är det jobb, mat med j som kommit tillbaka från sin semester och möte. tiden går så mkt fortfarande när jag jobbar, vilket är precis vad jag är ute efter just nu.
jag börjar se det som mitt mission att ta hål på bilden av graviditet som en underbar upplevelse. det resulterar i ngt fantastiskt, absolut, men resan dit behöver inte alls vara så fantastisk. överallt går det att läsa hur NATURLIGT det är att vänta barn.
ens kropp bombarderas av hormoner för att ställa in sig på och kunna nära ett växande foster i nio månader. trötthet, illamående, humörsvängningar, ömma bröst, tröga tarmar och nästäppa är mkt vanliga symptom, vilket för sig kanske inte låter så farligt, men kan vara nog så jobbigt kombinerat. för att inte tala om senare möjliga symptom, som ryggproblem, foglossning, myrkrypningar i benen, graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning. ens kroppsvikt kan öka mellan 15-20kg (i genomsnitt) på ett halvår, vilket är allt annat än "naturligt". tänk själva vilken belastning en sådan viktökning på så kort tid är för kroppen, speciellt ryggen. en ska avstå från alkohol, rökning, opastöriserad mjölk och ostar gjorda av det, viss fisk och kött, dra ner på kaffedrickandet och möjligtvis avstå från att färga håret. uppoffringar som är lätta för vissa men en väldigt stor omställning för andra. det handlar ändå om att under en tid i viss utsträckning ge upp sin egen kropp för en annan individ. ens organ trycks successivt undan för att ge plats åt livmodern och fostret. ens näring går först och främst till fostret, sen till en själv. allt detta medan den blivande pappan går omkring och mår precis som vanligt. låter det här som ngt du skulle beskriva som underbart?
jag är själv jätteglad över mitt tillstånd och hoppas innerligt att jag får fullfölja det och att allt går som det ska. jag ångrar verkligen inte beslutet att försöka och är väldigt lycklig över att det ens gick, och så snabbt dessutom. jag tycker absolut det är värt att gå igenom all the above när det betyder att det kommer ut en ny människa nio månader senare. men jag hyser inga illusioner om att resan dit kommer vara enkel eller "underbar". den allmänna uppfattningen av graviditet är i stort behov av en reality check. det är naturligtvis väldigt individuellt hur en mår och upplever sin graviditet, men det går inte att komma undan att det ÄR en stor påfrestning, både för kroppen och psyket.
No comments:
Post a Comment