7 +2

mår illa idag igen. inte tillräckligt mkt för att behöva göra ngt åt det, men mkt nog för att det ska vara obehagligt.

sista dan på jobbet idag innan en veckas semester. ska bli sjukt skönt att vara ledig lite till. hoppas bara att jag inte kommer sova bort hela veckan..

nu har det snart gått 2 månader, men det skulle ändå kunna gå åt helvete när som helst. jag hatar att gå omkring och vänta och vara osäker. jag vill veta NU hur det kommer bli. om det kommer bli ngt. jag hatar att inte kunna förhålla mig till vad som händer. jag vill inte ställa in mig på ngt, för då kommer jag bli ännu mer besviken om det inte blir så, samtidigt så kan jag inte bara ignorera alla tecken och förändringar. resultatet blir ngn sorts vakuum mitt emellan, där jag ena stunden planerar framtiden och andra stunden är övertygad om att det kommer avbrytas och försöker ställa in mig på det. jag är inte särskilt spontan av mig, speciellt inte när det gäller stora beslut och händelser. jag tycker om att tänka igenom saker från så många vinklar som möjligt och gå igenom vad som kan hända och förbereda mig på det. men nu är de två alternativen väldigt annorlunda, och jag har själv ingen som helst påverkan på utgången. jag har ju redan bestämt mig.

men det enda vi kan göra är att hålla ut, och vänta.