v39+2

woha! på måndag är det alltså, enligt beräkningarna, dags för mig att trycka ut vårt barn. dagarna går ut på att vänta, vänta, vänta och nätterna går ut på att kissa, kissa, kissa och förgäves försöka sova igenom molvärken, foglossningen och myrkrypningarna i benen. jag känner mig helt klar med att vara gravid nu. KOM UT! vi har redan väntat på dig i flera veckor. du är ju klar där inne. kan du inte komma ut nu? fötterna, benen och händerna är fyllda med vätska, inga kläder passar, brösten är tunga, magen är enorm och kroppen befinner sig i ett tillstånd av konstant rastlöshet. så fort jag får ont i magen blir jag glad, men det går alltid över igen, och jag blir besviken. jag längtar efter att värkarna ska sätta igång så vi får träffa dig ngn gng, och jag kan få tillbaka min kropp.

barnmorskebesöken ser likadana ut: allt ser bra ut, det är mkt bebis där inne, den ligger vääldigt långt ner i bäckenet, jag ligger prick på normalkurvan tillväxtmässigt, blodtrycket är bra, hjärtljuden är bra.
- något ni undrar över?
- NÄR KOMMER DEN UT?!

har börjat promenera en bra bit varje dag nu, det ska tydligen stimulera bebisen att ta sig ännu längre ner (tyngdkraften), vilket i sin tur kan göra att livmodertappen förkortas och börjar öppna sig. var lite skeptisk först, det finns så många myter om att försöka sätta igång sin egen förlossning, men barnmorskan sa att promenera faktiskt kan skynda på förloppet, om det redan startat så smått. vilket mitt skulle kunna ha gjort, eftersom livmodertappen var förkortad till hälften när vi var inne på förlossningen för en och en halv vecka sedan.

förlossningen upptar 99% av min tankeverksamhet nu, och har gjort i ngra veckor. kom igen nu, sätt igång!