män-niskor

blir så förbannad ibland. förbannad på den självklara självsäkerheten som vissa män besitter. den där självsäkerheten som säger att de minsann är berättigade att:
- tala högt, mkt och länge utan att låta ngn annan ta plats
- avbryta en gng på gng utan att bry sig (om de ens lägger märke till det)
- omvandla alla diskussioner till en tävling om vem som talar högst och längst (vilket de ju då själva per definition vinner)

ännu mer förbannad blir jag på naturvetenskapligt utbildade män som tar över samtal/diskussioner och sedan förlorar sig själva i invecklade monologer om väldigt specifika saker som INGEN annan är intresserade av att höra på, eftersom ingen annan har ngn som helst aning om vad de pratar om. allt framlagt med en smått nedlåtande och undervisande ton, där innehållet dock är så opedagogiskt upplagt att det inte skulle gå att hänga med ens om en faktiskt _var_ intresserad. det är sin egen röst de vill lyssna på, sitt eget vetande de blir imponerade av och åhörarna fyller bara en rättfärdigande funktion. det skulle ju trots allt inte vara helt OK att stå och snacka sådär med sig själv om ingen annan var i närheten och "lyssnade". om det sedan mot all förmodan skulle finnas en annan (man) i sällskapet som också vet ngt om detta obskyra ämne så utvecklas det snabbt till en tävling om vem som vet MEST, och "samtalet" tar om möjligt en ÄNNU mer förklarande ton. all tillstymmelse till ödmjukhet (inte för att det fanns så mkt från början) försvinner och allt som sägs kan sammanfattas ungefär såhär:

person 1: "blablabla, solen är gul, det är bevisat, det vet jag"
person 2: "nej, så här är det: blablabla och sen bevisades det att solen är gul, det vet jag"
person 1: "nej, du förstår, solen ÄR gul, så är det. det visade blablabla"
person 2: "men enligt gula-solen-teorin så kan man säga att solen faktiskt är gul, det är FAKTA"

och ingen av dem lyssnar på den andra och inser att de faktiskt pratar om, vet och tycker PRECIS samma sak.

det här är vad jag har behövt lyssna på på fikarasten de senaste veckorna. jag slutade lyssna efter ngn dag och idag försökte jag istället påbörja diskussioner med andra personer som sitter runt bordet - men guess what? det GÅR inte, för de två "vetenskapsmännen" pratar så högt att det är helt jävla omöjligt. när jag sedan gav upp och gick tillbaka till min plats, hörde jag en av dem prisa den objektiva västerländska vetenskapen (som tydligen slutade pracka på folk sitt västerländska vetenskapsperspektiv för flera hundra år sedan - konstigt, det måste jag ha missat! men så är jag ju bara en kvinna så vad fan vet jag?) och då ville jag bara hoppa ut genom fönstret. objektiv vetenskap my ass.